Pippin
Förra veckan kändes det som en sten som lyfte från min bröst. Igår var den tillbaka igen och nu är känns den tyngre än någonsin.
Robins begravning var mer påfrestande än vad jag hade trott. Jag gick ju mest för mammas skull men så fort jag gick in genom dörrarna i kyrkan var det som om någon hängde kedjor runt mina fötter och det blev tungt att gå, benen ville knappt bära mig och att få sätta sig ner i bänken var en befrielse.
Det var en vacker begravning. Otroligt vacker musik. Men James Blunt - Goodbye my lover kommer aldrig ha samma betydelse. Det var tungt att se mamma så ledsen. Det var tungt att se en fullsatt kyrka sitta i tårar.
Efter begravningen var det rätt ner på jobb. Back to life.
Efter jobb var det direkt till lokalen där jag mötte upp med de andra teaternördarna. Vi skulle se Pippin i Malmö. Sverigepremiär. Kul! Den var jättebra! Lite kebab på det satt bra.
Körde hem Martin och sen satt jag i bilen i 45 minuter och pratade med Johan. Stenen på mitt bröst blev aningen lättare men den ligger kvar.
Mycket som tynger mig nu.
Nästa helg, den 16e ska jag party like a rockstar! Rhobins 20års fest kommer bli den fetaste detta året, no doubt. Känns viktigare att gå på min bästa väns 20år fest än någon avslagen kompis, som man inte ens får komma på. Jag har ju en tendens att förstöra fester. Eller?
Idag skiner solen på mig. Jag tänker på Johan och ikväll ska Geligirl och jag festa i Sjöbo hos Majsing. Rhobanski ska också med. Hey fun!
Pusskramochsånt
